Penning 1319-1340 Magnus Eriksson

Myntningen under Magnus var omfattande och kan delas in i fyra perioder.

I. 1319-1340

Under denna period slås tvåsidiga penningar med folkungalejonet på den ena sidan och en krona på den andra. Lejonet är normalt vänstervänt, men ytterst sällsynt förekommer även penningar med högervänt lejon. Kronan utformning varierar väsentligt. Dessa mynt förekommer i myntfynden aldrig tillsammans med föregångarens, Birger Magnussons, penningar, så en mycket effektiv inväxling måste ha genomförts i samband med introduktionen av denna mynttyp.

II. 1340-1354

1340 ändras myntens motiv i och med att sidan med kronan byts ut mot tre kronor ställda i ring kring en central symbol – oftast en bokstav, men även kors, ros och torn förekommer. Lejonet är normalt västervänt, men högervänt lejon förekommer sparsamt. Även ensidiga avslag av såväl lejonsidan som sidan med tre kronor förekommer sällsynt.

Vad symboliserar då de tre kronorna? Många lärda ord har skrivits om denna fråga, men troligast är att Magnus helt enkelt vill påtala att han är kung över Sverige, Norge och Skåne!

Dessa mynt utgavs i stor volym och hör till de vanligaste av alla medeltida svenska präglingar.

III. 1354-1363

Enligt ett bevarat påvligt dokument vet vi att ett nytt mynt introduceras i Sverige 22 februari 1354. Det rör sig om ensidiga penningar (brakteater) med antingen en krona eller en bokstav inom strålring. Även dessa penningar utgavs i mycket stor volym. Halten varierar från gott silver till präglingar i nästan ren koppar. Troligen ser vi här spåren av en mycket omfattande inflation. Centralmotivet representerar myntorten, där kronan betyder Stockholm, medan E, L och S tolkas som Kalmar, Lödöse, och Söderköping. I de två sistnämnda städerna har också myntningsavfall hittat som bekräftar detta. Mycket sällsynta är mynt med bokstäverna W och A. Betydelsen av dessa har diskuterats, men A står troligen för Västerås (Västra Aros) eller möjligen Åbo. Även andra bokstäver förekommer, t.ex. O, men dessa är norska präglingar.

Ca 1360 introduceras ytterligare en ny mynttyp i Stockholm, som sedan kom att bli den dominerande penningtypen under resten av medeltiden. Myntet är en brakteat i gott silver (12-lödigt, 75/100) med ett krönt framvänt kungahuvud inom slät ring. Huruvida dessa kronologiskt ligger efter strålringspenningarna med krona, eller om de präglas parallellt, är oklart.

IV. 1363

I slutet av Magnus tid som svensk myntherre introduceras ytterligare en ny mynttyp. Det handlar om brakteater i gott silver med en bokstav (E, H, L, eller S) inom slät ring. Bengt Hemmingsson har i studier av mynträkenskaper från Kalmar kunnat visa att dessa mynt introducerades 21 maj 1363. Dessa penningar är sällsynta. Och ännu sällsyntare är de halvpenningar (oboler) med samma utförande som präglades i mycket begränsad omfattning. Liksom för strålringspenningarna så kan E, L, och S tolkas som Kalmar (och här har vi alltså även samtida skriftliga belägg!), Lödöse och Söderköping. Men vad står H för? Den rimligaste tolkningen är att H står för Håkan, Magnus son, och kung av Norge. Men är dessa mynt då svenska eller norska? Och var är de slagna? Vi vet inte.

Kilde:

Kjell Holmberg – Svenska Numismatiska Föreningen

http://numismatik.se/2artiklar/Penningar-995-1363.php

Magnus Eriksson (1316 – 1. desember 1374) var konge av Norge i perioden 1319–1355, konge av Sverige 1319–1364 og av Skånelandene 1332–1360.

Magnus var sønn av den svenske hertugen Erik Magnusson av Södermanland, sønn av Magnus Ladelås, og Ingebjørg Håkonsdatter, datter av Håkon V Magnusson av Norge. Da Håkon døde sønneløs i 1319, ble dattersønnen hans valgt til konge, bare tre år gammel. Han ble samtidig konge av Sverige. Han var den første av Folkungaætten på den norske tronen. I 1355 overlot han makten i Norge til sin yngre sønn Håkon VI Magnusson

Wiki.

https://no.wikipedia.org/wiki/Magnus_VII